Bakgrundshistorian, diskutera och fördjupa spelets story här.

I början skapade gudarna världen. De skapade jorden tillsammans, med berg, hav och natur.

De mindre gudarna skapade liv i form av växter och djur. De skapade även människorna. Enligt de själva deras största bedrift. Ett intelligent och händigt djur som även skulle kunna tjäna dem utan att de högre gudarna lade sig i.

De högsta av gudarna skapade istället Vanerna, ett starkt folkslag som besatt visdom i närheten av en guds och som skulle se över naturen och upprätthålla balansen.

En av gudarna, Mayaela, ville skapa eldsprutande berg och åskstormar. Men de andra gudarna förbjöd honom. De ville inte att världen skulle besitta såna destruktiva egenskaper som förstörde dess skönhet.
Mayaela blev rasande och i sin ilska skapade han Drakerna, ett drakliknande släkte vars enda mål med sin existens var att förgöra världen som de andra gudarna hade skapat, tillsammans med de naturkatastrofer han blivit förbjuden att skapa.

De andra gudarna saknade förmåga att göra Mayaelas kraftfulla magi ogjord och fängslade honom därför inuti ett klot som ciklade runt jorden och som de kallade för månen. Där skulle han skulle få avtjäna sitt straff genom evigheten. Men hotet från drakerna kvarstod. För att kämpa mot Drakerna skapade gudarna vapen som skjöt åskblixtar åt vanerna. Ett tusentals år långt krig bröt ut mellan de två raserna.

Men gudarna var ändå inte säkra på att Vanerna skulle segra. Därför skapade de en ny varelse, Fenir, som hade förmågan att återställa världen ifall den skulle bli förgörd. De placerade den sovande i en kristall på månen. Ett drag för att reta Mayaela. De gjorde sedan månen till ett blomstande landskap och placerade där Torterna som skulle vakta Fenir. En magisk portal som ledde mellan månen och jorden skapades och gömdes. Endast Torternas och Vanernas respektive överstepräster gavs tillgång till informationen om vart portalerna fanns.

Slutligen, efter tusentals år av krig, segrade vanerna över drakerna. De förvisade de återstående och mäktigaste av drakerna till en ö bakom en magisk barriär. Vanerna var nu ett utslitet och krigshärjat folk som hade glömt bort sitt ursprungliga syfte. Istället drog de sig undan när de såg att de inte behövdes längre och ägnade sig åt filosofiska funderingar. De sjönk kraftigt i antal och glömdes slutligen nästan bort helt. Istället gavs människorna utrymme att sprida ut sig över världen. Tidigare ett nomadfolk, som precis som alla andra djur hade fått lära sig att det var bäst att fly och gömma sig undan Vanerna och Drakernas fruktansvärda strider, men nu fick de möjligheten att ägna sig åt sin egen intelektuella utveckling.

Gudarna lät händelserna ha sin gång. Efter att världen nästan skakats sönder av krig var de intresserade av att se vad som skulle hända härnäst. Människornas städer växte och nationer bildades så småning om. Gudarna blev oroliga när de upptäckte att människorna började föra egna krig sinsemellan och övervägde att förgöra rasen för planetens bästa. Men när de lägre gudarna visade att människornas krig inte hade någon större inverkan på naturens balans på det stora hela så lugnade de sig.

Istället gick historien vidare. Människorna lärde sig att bruka magi och använde den för att göra sina städer större och vackrare. Och det kom slutligen en tid då hela den kontinent där människorna hade sin boplats befann sig i långvarig fred.

--

Säg gärna vad ni tycker

Tanken är väl lite att något eller någon till slut bryter sig ut från bakom den där barriären, och den fredliga världen blir inte så fredlig längre. Och hjältarna måste stoppa det hela

Några ändringar och tillägg:

- Månen är endast den onda gudens fängelse och helt obeboelig
- Solen är gudarnas hemvist
- Det finns en sten som skapats av solguden Heros som vaktas av en specialtränad prästorder i ett tempel i staden Caradon. Stenen är till för att bota sjukdomar och att återuppbygga men i fel händer kan dess makt omvändas till att göra ont.
- Gudarna skapade inte världen. De skapades tillsammans med världen. Gudarna är mycket visa och mäktiga magiska varelser vars öden är nära länkade till människornas. Gudar är inte allsmäktiga och kan dödas. Dock inte av en vanlig dödlig. Världens sanna skapare förblir okända, om det ens finns några sådana...

Efter att ha läst shintoismens skapelsehistoria så kändes den här väldigt trovärdig (shintoismens skapelsehistoria var kanske inte så trovärdig alls iof). Att utnyttja månen som en del av historien var rätt intressant, det blev ett slags centrum för ondska. Men samtidigt vet vi att månen inte är speciellt hotfull, snarare mystisk så det passar den beskrivning vi har att arbeta med. Däremot tycker jag kanske inte att det låter så bra med en portal mellan månen och jorden. Att överhuvudtaget placera något på månen får själva idén med månen som fängelse att kännas lite fånig (iaf för mig). Skulle hellre villja se att man (från jorden) ser hur en enorm varelse tar sig ut ur månen likt ett ägg.

Det jag gillade med månen var iof den miljö man skulle kunna utnyttja (i vanliga spel är de ondas plats mörkt, här skulle det kunna vara självlysande vitt, vilket passar vår "utspelningsplats"), så jag blir lite osäker.

Men det låter som en rätt bra grundhistoria. Även om jag nog är emot långvariga krig i historier... Det känns lite för mycket sagan om ringen.

Äh. Lite sagan om ringen har väl aldrig skadat någon.

Det där med månen kanske man får slipa lite på. Jag gillar iofs tanken med en beboelig måne. Men det är sant att idén om att låsa in guden där krockar lite med det. Man kanske skulle kunna ha två månar. En mörk där guden som vill förgöra jorden sitter och en ljus där varelsen som kan rädda planeten finns.

tobbA skrev:En mörk där guden som vill förgöra jorden sitter och en ljus där varelsen som kan rädda planeten finns.

..månen och solen kanske?

Jag tycker att vi skulle kunna köra med det här som en grundhistoria. Låter utmärkt!
Månen och solen låter som utmärkta platser och en "kamp" mellan så stora krafter kan bli grymt!

tobbA skrev:Äh. Lite sagan om ringen har väl aldrig skadat någon.

Njae, men det andra stod ut mer. Långvariga krig är lite zelda lttp, sagan om ringen och flera fantasy historier jag inte minns namnet på.

Jag skulle helst villja se att kriget har möjlighet att bryta ut under spelets gång. Det känns som om det finns mer av världen att utforska då. Lite mer oupptäckt och att mark inte har blivit en orsak för krig. Men annars går det säkert utmärkt om vi kan skippa långdragna introduktioner och istället bara antyda att det varit ett krig.

dark_volvagia skrev:Jag tycker att vi skulle kunna köra med det här som en grundhistoria. Låter utmärkt!
Månen och solen låter som utmärkta platser och en "kamp" mellan så stora krafter kan bli grymt!

Great! Fast jag ville ju ha en beboelig måne med träd och grejer. Det går ju inte om solen skall vara den ljusa saken. Men jag får kanske ge upp den idén då.

dark_volvagia skrev:Jag skulle helst villja se att kriget har möjlighet att bryta ut under spelets gång. Det känns som om det finns mer av världen att utforska då. Lite mer oupptäckt och att mark inte har blivit en orsak för krig. Men annars går det säkert utmärkt om vi kan skippa långdragna introduktioner och istället bara antyda att det varit ett krig.

Jaa. Alltså detta skall ju ha varit ett krig som pågick i tidernas början. Och nu är de tiderna över och ingen minns knappt ens att det varit ett krig, utom möjligtvis de få Vaner som finns kvar. Däremot har ondskan inte besegrats utan bara förseglats. Människorna känner till ön där Drakerna finns och de vet att det är en ond plats, men de vet inte exakt varför, bara att man inte bör åka i närheten av den. Och ön i sig är höljd i en tjock dimma.

Och nu kommer en ny strid bryta ut när Drakerna håller på att ta sig loss, bara det att Vanerna inte finns kvar och kan kämpa mot Drakerna. Människorna måste klara sig själva. Och på något vis lyckas den onda guden bryta sig ut och hindra de andra högsta gudarna från att ingripa. Han kanske rentav har listat ut en smart plan när han suttit inuti den där månen och lyckas förgöra dem. Och det enda sättet för mänskligheten att återerövra jorden är att återuppväcka gudarna. Den enda som har förmågan göra detta är Feniren som slumrar i solen.

Det SKULLE vara coolt om solen inte var en gasboll som i våran värld utan bara en gnistrande stad av platina med ett tempel på

Eller så lägger vi bara en tempelstad nånstans på jorden därifrån man kan anropa Feniren i solen på något vis...

Hm, man skulle ju kunna ha en alternativ, mindre måne (två stycken). Den ljusaste utgör ett fängelse och den andra dess väktare? Och så kedjar man ihop de båda eller något liknande.

Att inte se solen som en vanlig eldboll låter också rätt intressant. Designa en planet som påminner om solen men som ändå är beboelig och inte ser tom ut.

Fast kanske skulle det vara bättre att hålla utspelningsplatsen jordrelaterad, med den alternativa månen som väktarplats där man kan väcka någon av de båda gudarna (solen och månen) eller liknande?

Eftersom det här är det enda storyförslaget som skapats sedan vi röstade fram miljö och utspelningsplats tycker jag att vi utgår från denna tråd och diskuterar sedan utifrån denna story för att fördjupa spelet(på så vis kan vi börja skissa på lite konceptbilder också). Om ni inte håller med får ni skapa en protesttråd eller något. Men jag tror det blir drygt om vi måste göra omröstningar varje gång. Det här är en okej början och det finns gott om utrymme för alla att fördjupa och lägga till egna sektioner. Kanske kan du fundera ut story till ett sidequest om huvudstoryn inte passar!

Jag skulle inte ha något emot att läsa lite andra ideér på bakgrundshistoria men jag kan inte komma på något själv så de får väl bli som det blir.

Ett litet problem som jag ser det med denna bakgrunden är att man tycker ju att gudar (plural) borde kunna ordna världen som dom vill. Skulle gärna se att kanske drakerna utför någon slags ritual som frigör den "onda" guden som sedan expanderar barriären runt drakernas ö så att den omfattar hela jorden och därmed förhindrar alla gudar från att lägga sig i. Sedan kanske den onda guden blir dödad (offrar sig för drakerna) eller så kanske han (hon?) på något sätt tar sig ner till jorden till en fysisk kropp med begränsad makt (människa?). Kul grejj om drakerna fortfarande inte är mäktiga nog att döda vanerna så den onda guden måste skapa en arme med människor för att förstöra jorden.

Ett annat förslag är ju att man begränsar antalet gudar till kanske 2 och båda på något sätt blir inspärrade. I vilket fall som helst tycker jag det krävs en förklaring. Det blir säkert bra iallafall när allt är klart =)

Hela grejjen med Fenir och månen (eller motsvarande) som sista "banan" låter ballt =) Men då måste vi ju ha en story som visar varför Fenir kommer avgöra om jorden förgörs eller inte. Annars kunde man ha drakernas ö som det ultimata målet där man t.ex. slängde ner Ringen eller trycker på off-knappen eller vad man gör.

Kanske channelar (översättning plx) jag någon stor fantasy författare eller så lider jag av sömnbrist eftersom jag jobbar förmiddagar och går upp 04.30 på morgonen. You be the judge. Peace.

PS. Jag vet att jag använder mycket paranteser (=)) DS.

gouki skrev:Jag skulle inte ha något emot att läsa lite andra ideér på bakgrundshistoria men jag kan inte komma på något själv så de får väl bli som det blir.

Om någon har någon bra idé så vill jag ju inte förhindra att den postas. Om det kommer någon annan bakgrundshistoria kan vi kanske göra en omröstning. Men just nu har det inte kommit något mer förslag. Och med tanke på att förra projektet stannade vid storyskrivandet (som förhindrade hela projektet) tycker jag att det vore bäst att vi är snabba med sådant som bakgrundshistoria, så att det kan rulla på.

gouki skrev:Ett litet problem som jag ser det med denna bakgrunden är att man tycker ju att gudar (plural) borde kunna ordna världen som dom vill.

ojdå det glömde man ju visst bort . Att begränsa det till två gudar tycker jag låter som en rätt bra lösning. Kanske att den ena guden fängslade den andra. Men när den mörka guden börjar ta sig ut ur sitt fängelse(starkare än någonsin) lyckas den hålla tillbaka den andra guden.
Hmm.. Den andra versionen lät också intressant. Måste smälta det

gouki skrev:Ett litet problem som jag ser det med denna bakgrunden är att man tycker ju att gudar (plural) borde kunna ordna världen som dom vill.

Jo. Det var ju därför jag menade att den onda guden när han bryter sig ut på något vis förgör eller fängslar de andra gudarna så att de inte kan ingripa. Därför måste man uppväcka feniren som har förmågan att fixa tillbaka dem. Och ja. Tanken är väl lite att det skall finnas några få av de högsta gudarna. Mellan en och tre eller något sådant. De andra är bara mindre gudar som inte alls har lika stor makt.

Tanken med Drakerna var ju lite att gudarna inte var starka nog att ta bort dem eftersom den onda gudens magi var så kraftfull eller utformad på ett sådant sätt att det inte skulle gå. Eller så skulle vi kunna säga att gudarna bara har förmågan att skapa, inte att förstöra. Och det enda sättet för dem att verkligen ställa allt till rätta igen är att 'reseta' jorden som den var från början igen. Alltså får människorna två möjligheter, besegra Drakerna eller så upphör att existera. Historien skulle kanske rentav gå ut på att detta är människornas chans att visa att de har rätt till jorden. Gudarna har ju trots allt övervägt att förgöra människorna tidigare. Om inte människorna kan rädda jorden själva så ser gudarna ingen anledning att faktiskt bry sig om att hjälpa dem mer. Gudarnas verkliga gunstlingar var ju Vanerna. Och nu när de är borta så är de högre gudarna inte särskilt intresserade av att försöka rädda jorden mera. Till skillnad från de lägre gudarna som faktiskt skapade människorna och som står på deras sida.

Vi kan ha de mindre gudarna som bara har inflytande över de mindre sakerna på jorden. Det finns elaka gudar ibland de också, de är bara långt ifrån lika mäktiga som den största onda guden.

Men ja. Sedan behöver inte de högsta gudarna vara för många, nä. Fast jag tycker ändå på något vis att de borde vara fler än en. Kanske tre. Då blir den onda guden på något vis mer av en överlöpare som liksom förått de sina. Detta hindrar honom ju egentligen inte från att överlista dem och på något vis fängsla eller förgöra dem i alla fall.

Gudar behöver inte vara allsmäktiga som de är i kristendomen. De kan helt enkelt vara något folk med, typ, superhjältekrafter.

(disclaimer: har inte orkat läsa igenom hela tråden ordentligt )

QauNuckShin skrev:Gudar behöver inte vara allsmäktiga som de är i kristendomen. De kan helt enkelt vara något folk med, typ, superhjältekrafter.

Jo jag har också kommit fram till det nu. Det tog ett tag bara för man är ju lite van att tänka gud = allsmäktig Men jag tycker det är viktigt att vi markerar vad dom kan och inte kan göra för det är sådant som gärna driver mig till vansinne i andra spel/filmer.

Men det känns ju knappast som ett sådant där klassiskt superlyckligt slut om planeten återställs med hjälp av Fenir och så har dom ytterligare några tusen år av krig kvar framför sig (om det inte är någon slags partiell återställning bara).

EDIT: Vad sägs om att skapa en 10 tons vikt över varje drakier (drake? hehe). Boom.

gouki skrev:

QauNuckShin skrev:Gudar behöver inte vara allsmäktiga som de är i kristendomen. De kan helt enkelt vara något folk med, typ, superhjältekrafter.

Jo jag har också kommit fram till det nu. Det tog ett tag bara för man är ju lite van att tänka gud = allsmäktig Men jag tycker det är viktigt att vi markerar vad dom kan och inte kan göra för det är sådant som gärna driver mig till vansinne i andra spel/filmer.

Men det känns ju knappast som ett sådant där klassiskt superlyckligt slut om planeten återställs med hjälp av Fenir och så har dom ytterligare några tusen år av krig kvar framför sig (om det inte är någon slags partiell återställning bara).

EDIT: Vad sägs om att skapa en 10 tons vikt över varje drakier (drake? hehe). Boom.

Njae. Alltså. Vet ju inte riktigt hur det skall sluta. Att allting börjar om från början är väl sådär kul. Feniren kanske rentav blir sista bossen. Efter slutstriden så är världen förstörd av alla krig... och Feniren har väckts upp. Eftersom dess enda syte är att återställa så ser den all förstörelse och tycker att det nog är bäst att den gör sitt jobb. Så då måste man besegra den för att det är det enda sättet att stoppa den på.

Vi skulle ju kunna säga som så att efter att gudarna skapat planeten och vidtagit alla åtgärder de kunnat för att hindra den onda guden, så har de förlorat intresset för världen. De bestämmer sig helt enkelt för att låta saker och ting ha sin gång. De är trötta på att lägga sig i och vill bara se vart allting tar vägen. Förutom den onda guden då som vill förstöra allting.

Men det är ju sådant där som man kommer på lite allt eftersom också. Det beror ju lite på hur historien utformar sig, så att säga.

En annan idé. De äldre gudarna skapade världen. Sedan gav de sig iväg mot nya horisonter (eller vad de nu har för något ). Kvar var de mindre gudarna som inte alls har lika stor makt. Men en av de äldre gudarna, alltså våran onda gud, stannade kvar och gjorde sina illdåd. De mindre gudarna fick alltså använda sina samlade krafter till att fängsla honom. De var inte starka nog att förgöra hans Drakierarméer (ja, det var tänkt att låta lite som drakar... ) utan gav istället Vanerna kunskapen om hur de skulle smida vapen som kunde besegra dem. (Dessa vapen skulle man ju kunna ha som någon form av mål i spelet att huvudpersonerna hittar också...) Och sen... Om det verkar lite mysko vad gäller vissa detaljer. Så löser det sig säkert. Man kan inte vara hur petig som helst heller.

tobbA skrev:Att allting börjar om från början är väl sådär kul.

Jodå, det blir fräsigt. Lite filosofiskt och så att universum är cykliskt.

QauNuckShin skrev:

tobbA skrev:Att allting börjar om från början är väl sådär kul.

Jodå, det blir fräsigt. Lite filosofiskt och så att universum är cykliskt.

Jo. Men vilket slut på ett spel, liksom. "Grattis! Du har kämpat dig igenom hela spelet. Nu dör alla."

^^'

Behöver ju inte vara på det sättet.

Det kan ju vara en del av storyn, liksom. Att det är omöjligt att undvika cykeln. Fast man kanske kan typ göra någon liten förändring. Som ändå ger hopp i slutet, liksom.

Hm. Nja. Gillar det inte ändå. Lite som att slänga en jättestor komet i skallen på Frodo och kompani när de förstört ringen...

Det Skulle kunna vara ett alternativt slut dock om vi nu skall ha sådana.

tobbA skrev:Lite som att slänga en jättestor komet i skallen på Frodo och kompani när de förstört ringen...

Hahah, men det hade ju varit skitkul!

Funderade också på en rätt klyschig introduktion(och eventuellt slut). Vet att du redan börjat på en, men jag kanske kan inspirera eller något sådant.
Jag skall gå igenom idén fort, verkar inte vara någon bra idé att skriva någon mer ingående historia.

Huvudpersonens by(tänk venedig på havet) har drabbats av en dödlig epidemi som troligtvis orsakats av vädrets förändringar under senare tid. En viktig vän/familjemedlem har blivit drabbad hårt och står inför döden. Huvudpersonen har klarat sig undan och är en av de få som fortfarande kan försörja byn. Men medan vännen blir allt sämre bestämmer sig huvudpersonen för att inte bara vänta in det oundvikliga, istället ger huvudpersonen sig iväg från byn. Denne tar sig med båt mot närmaste fastland och hoppas att någon där kan hjälpa till. Snart får huvudpersonen höra talas om ett möjligt botemedel. Men för att få tag på botemedlet måste huvudpersonen ta sig till en skog som olyckligtvis vaktas av trekerna. Dessa är inte så förtjusta i att människor gör inträde i deras skog, men de accepterar det. Djupare in i skogen finns botemedlet men vägen dit är farlig. Trekerna varnar och skrattar mest åt huvudpersonens naiva inställning men låter denne fortsätta.

Efter hårt slit och efter att ha blivit halvt sönderslagen återvänder huvudpersonen från den djupare delen av skogen. Trekerna får plötsligt enorm respekt för huvudpersonen och låter denna stanna över natten.

Huvudpersonen ger sig tillbaka mot sin stad, det är inte långt att ro så att komma vilse har aldrig varit ett bekymmer. Tyvärr är det just detta huvudpersonen råkar ut för. Eller åtminstone hittar huvudpersonen inte ett spår av sin hemstad. Efter flera timmars förtvivlan har denne rott runt i cirklar. Skakig och frusen trillar huvudpersonen till sist i.

Huvudpersonen vaknar någonstans. Det är på detta någonstans som denne träffar en motståndsrörelse som vill förhindra Mortanas planer. Ett rykte från trekerna har spridit sig om vad huvudpersonen lyckats åstadkomma med endast viljestyrka som vapen. Medlemmarna i motståndsrörelsen är övertygade om att huvudpersonen kan komma till hjälp.

Tanken är att huvudpersonen entrat en värld lite som den värld Alice besöker i Alice i underlandet. Världen är inte på långa väger lika urflippad. Men temat "en organisk fantasivärld med mycket färger" känns passande. I slutet får huvudpersonen något med sig från denna parallela värld, ett botemedel som vittnar om att det huvudpersonen upplevt varit på riktigt.

Dessutom vill jag gärna att huvudpersonen inte är det vanliga, "en ung pojke". Hellre "en ung flicka" eller "en mogen ung dam" eller "en mogen ung man"... Gammla män/damer kanske också kan vara något, men jag tror att det är svårare att relatera till (alla har varit unga).

Jaa. Huvudpersonerna kan jag ju erkänna att jag inte ägnat så mycket tanke än så länge. Jag har mest slängt in dem för att de behöver vara där

Låter som en ganska spännande berättelse. Tar dock handlingen i en helt annan riktning än den som är nu...

Och en annan värld låter ju intressant. Men då får vi nog bestämma vad skillnaden skall vara mellan de två världarna. Skall den ena vara en magisk fantasyvärld och den andra helt vanlig? Det kanske är den andra världen som magin kommer ifrån och magin i den huvudsakliga världen är i själva verket bara en skugga av den i den andra världen... En magikers förmåga baseras på hur bra kontakt han har med den andra världen. I så fall skulle vi kunna göra den världen till en färggrann och organisk plats där allt styrs av magi och inga direkta naturlagar råder. Det finns inga riktiga människor där men icke-kroppsliga varelser.

Fast annars känns det där med att han, "hamnar i en annan värld, räddar den världen, och kommer tillbaka med något som visar att det inte var en dröm" rätt klyschigt det ockå

Vi skulle kunna köra på att alla i byn blivit sjuka. Och att huvudpersonerna ger sig av ifrån byn för att hitta ett botemedel. Där skulle vi kunna använda oss utav Heros sten som ju är till för att läka alla sjukdomar. (Eller uppfyller alla önskningar kanske? Eller bara amplifierar magisk kraft... På så vis skulle ju flickan som är helare kunna använda stenen till att förstärka sin magi och läka hela byn och det förklarar ju bättre varför Mortana vill åt stenen) Men när de väl kommer till templet får de veta att stenen är stulen. Och plötsligt leds de in på en jakt efter stenens tjuv och får se den lämnas över till Mortana så småning om. De försöker stjäla stenen från Mortana, men hon upptäcker dem. Mortana försöker förgöra dem med sin magi. Men något går fel och de kastas in i den andra världen där de får bekanta sig med den världens varelser. De får lova varelserna i den andra världen att hjälpa till att hela deras egen värld som enligt dessa varelser, "håller på att rivas itu" då Mortanas makt växer, i utbyte mot att bli tillbakaskickade till sin egen värld. Om Mortana lyckas få som hon vill med huvudpersonernas värld så riskerar nämligen dessa varelser att gå under då de lever på balansen mellan gott och ont. I utbyte lovar varelserna också att göra alla i byn friska ifall de lyckas stoppa Mortana.

Vad jag funderar på nu är om inte den onda guden bara skall vara en ond demon, drakernas ledare som fängslades av Heros präster efter det stora kriget. Mortana vill befria honom så att han är under hennes kontroll...

För jag tycker att det blir intressantare med en mer mänsklig huvudfiende så att säga Det ger mer utrymme för en intressantare värld om inte gudarna är med och pekar överallt

tobbA skrev:
Fast annars känns det där med att han, "hamnar i en annan värld, räddar den världen, och kommer tillbaka med något som visar att det inte var en dröm" rätt klyschigt det ockå

Jag sa ju att det skulle låta klyschigt :-p

Tja, men om man har två parallela världar kan man leka lite a link to the past eller liknande, vilket kan bli rätt lyckat. Det där med magi som kastar in dem i en annan värld låter, som brorsan påpekar :-p, som samurai jack. Kanske att det är huvudpersonen som omedvetet byter mellan världarna (tills han lär sig att kontrollera det)?
Tanken var att huvudpersonens värld inte skall ha något med fantasivärlden att göra, alls. Hade man inte "uppfunnit" Trollkarlen från Oz kanske den idén varit okej... Nu är det som sagt lite klyschigt :-p

Haa, jag fick en scen i huvudet som inte riktigt vill försvinna nu när jag försökte komma på alternativ. Huvudpersonen har fått tag på stenen, trekerna visar stor vördnad (som förut). Huvudpersonen ger sig åter ut på det lugna havet. Allt är stillsamt och huvudpersonen känner att denne lyckats. Men precis innan huvudpersonen lyckats ro fram till staden klyvs kontinenten i tu (havet delas). Madea har fått nys om vad huvudpersonen lyckats få tag på. Huvudpersonen spolas bort. Här når man en helt ny plats, och äventyret börjar på allvar.

dark_volvagia skrev:
Tja, men om man har två parallela världar kan man leka lite a link to the past eller liknande, vilket kan bli rätt lyckat. Det där med magi som kastar in dem i en annan värld låter, som brorsan påpekar :-p, som samurai jack.

Har jag aldrig sett. Men tja... På något vis skall de ju komma dit.

Jag menar inte att det är en dum idé att ha en annan värld. Men jag menar bara att vi får komma fram till vad för typ av värld det skall vara. Och jag ser gärna att de båda världarna på något sätt påverkar varandra. Och en värld som i princip bara är uppbyggd av magi tycker jag låter rätt fräckt Om de bara reser från en främmande värld till en helt oberoende annan främmande värld känns det mest som lite tårta på tårta

Att de någon gång under äventyret då de är på väg till en plats lider skeppsbrott, på grund av Mortana eller något annat, och spolas upp på en främmande strand och måste ta reda på var de är någonstans är ju dock en ganska bra plot twist man kan använda sig av... Ger en ju tillfälle att utforska världen de är i lite mer också.

tobbA skrev:
Att de någon gång under äventyret då de är på väg till en plats lider skeppsbrott, på grund av Mortana eller något annat, och spolas upp på en främmande strand och måste ta reda på var de är någonstans är ju dock en ganska bra plot twist man kan använda sig av... Ger en ju tillfälle att utforska världen de är i lite mer också.

Jo, om man skippar det där med annan värld och håller sig till att de hamnar på en helt ny, outforskad plats.

Är en bra idé tycker jag